Vardagskämpa

De senaste veckorna har Siiv känts lite sådär, ofta har vi kunnat vända varje pass till något bra men det har varit lite för mycket "tjabb" emellan oss för min smak. Inte den känslan jag vill ha! Idag skulle jag rida i ridhuset och kände mig peppad på att träna, men Siiv kändes som hon gjort de senaste veckorna, lite ofokuserad, opepp och hon släpper kontakten och vill trycka upp nacken och kurar ihop sig för skänkeln. Försökte bara tänka framåt samtidigt som jag ville ha hennes uppmärksamhet så jag la in övergångar och halter. Men trots detta så ville det sig inte riktigt, jag kände hur jag inte kom ner i sadeln och om henne utan knep lite med knäna, hamnade lite i bakvikt och hon spjärnade emot med ryggen. Jobbade på i säkert 20 min innan jag kände att det inte skulle funka, jag var tvungen att ändra på något.. Hade ju mitt kandar och det är så fiffigt att spännena sitter uppe vid nacken så jag kan enkelt plocka bort en rem, så jag tog bort stången så det blev ett vanligt träns istället och sen red jag på det. Direkt kändes hon bättre, jag fick en ärlig känsla, hon började koncentrera sig och jag kom ner i sadeln och kunde slappna av bättre. Efter ett tag så la jag även upp stigbyglarna för att verkligen komma ner, slappna och tydligare känna om jag ville hamna mera på en sida. 

Så som jag jobbade idag tror jag att jag ska fortsätta med nu de närmsta veckorna. Tänkte ut en plan med kandaret också som jag ska prova, jag ska bara använda kandaret under kortare perioder för att hon inte ska kunna gömma sig bakom det och fuska.  Och jag ska kunna slappna av och känna att jag vet vart jag har henne. Inför tävlingarna så tänker jag mig att jag ska ta på kandaret några dagar/en vecka innan tävlingsdagen. 



Kommentera inlägget här: