En annan gång går det bättre
Hur gick passet idag då? Ja, tanken var att jag skulle få en mjuk känsla på en Siiv som sökte ett mjukt stöd på bettet och gick igenom kroppen med en lugn takt och i lagom men framåttänkande tempo. Låt oss säga att det inte riktigt blev som jag tänkt hehe. Hon var ungefär tvärt emot hur jag ville att hon skulle vara, superpigg, tjabbig i munnen, tjurig, överkänslig och jag fick inte henne att lyssna för fem öre. Japp, så är det att ha ett rödhårigt sto som heter Siiv ;-) det kan inte gå bra alla dagar i veckan alltså. Kunde knappt ta en halvhalt idag och ville bara ställa mig i mitten och gråta när det hade gått ca 30 min av passet. Men jag försökte bita ihop, tog flera skrittpauser för att samla mig, ta tre djupa, och även för att fröken Röd skulle coola ner lite och inte bubbla över. Så höll jag på och försökte jobba fram en någorlunda jämn känsla, men till slut fick jag ge upp för dagen. Det tycker jag att man faktiskt måste göra ibland, det kanske låter helt galet men hear me out. Går det rent av åt helsike ett ridpass och man känner på sin häst att den inte är på samma planet som en själv så tycker jag det är bättre att bara släppa kraven och så fort det börjar närma sig en bra känsla så lägger man av. Det är klart, har man en häst som man kan pusha på (förstå mig rätt nu) och blir bättre av det så kan man såklart fortsätta och inte ge sig innan man hittar den bra känslan igen. Men på en häst som Siiv, så har jag på de snart 4 åren jag har ägt henne, lärt mig att det är bättre att avsluta och försöka igen nästa dag. Då får man faktiskt släppa det och tänka, en annan gång går det bättre!
