Årets första träning
Årets första träning för Sonny är avklarad och januari kommer bli ovanligt träningstätt mot vad jag är van vid - gillart! Tänkte skriva lite om vad vi jobbade med för Sonny igår. Vi kom överens om att inte göra grejer idag utan fokusera på att få henne ännu finare i grundridningen. Jag är svagare i min vänstersida, vilket gör att mitt vänsterben är som Sonny sa "som en sill" ibland, det vill säga det bara hänger där och gör ingen nytta och istället så kompenserar jag med att dra i högertygel. Ett påhitt som jag gärna vill bli av med ;-) Och det kan ju tänkas vara rätt enkelt att då släppa efter på hägertygeln och börja använda det där vänsterbenet, men kan ni tänka att det är så mycket svårare än vad man tror? ;-) Jag är inte rädd för att peka ut det jag behöver jobba på och bli bättre på, det är ju så man utvecklas och man måste vara ärlig mot sig själv och ödmjuk inför att ridning är oerhört svårt och man blir aldrig fullärd.
Hur som haver, vi jobbade med att jag skulle få in ytterbogen och samtidigt vara med med innerskänkeln så hon inte gick innanför sig med bakbenet och viktigast av allt, att inte göra jobbet med handen. När jag jobbar så och får till det så blir resultatet att hon kommer upp, och mer in och under sig med inner bak och egentligen hela bakkärran. Som jag också skrev i tidigare inlägg så ville vi att haserna skulle börja röra sig mera så vi får lite schwung och elektricitet, därav ska jag rida fram så mycket, för någonstans ifrån måste ju energin komma och rider man inte fram så är det ju ganska svårt (läs omöjligt) att få hästen att komma under sig med bakbenen och kunna jobba upp sig. Sen kommer jag ju inte sitta såhär på tävling utan hemma när vi trimmar och inte alltid i så högt tempo såklart, men desto mer jag övar på detta så kommer det tillslut räcka med att jag sitter till och ger en lätt skänkel så kommer hon "dansa till", som man ofta ser Grand Prix- ryttarna göra när de kommer ut ifrån en hörna om ni har tänkt på det? De sitter till och ser till så hästen "gasar" ur hörnet. Det är det ultimata målet och när man sätter det så lär man ju i princip gråta av lycka och få rysningar geom hela kroppen på en och samma gång. Under ridpasset idag kanske jag fick till känslan ett tio-tal gånger i några sekunder åt gången, det är mycket svårare än vad man tror! Det krävs tajming, precision och man måste vara snabb som en vessla med hjälperna i rätt läge, men visst är det häftigt, nu är vi ju tio gånger närmare att hitta den ultimata känslan. Tio gånger närmare än vad jag var när jag vaknade upp imorse!
